Jag har en väldigt trevlig kollega som heter Sophie. Hon gillar, precis som jag, att äta godis på jobbet. Och hon bjuder också. En helt ovärderlig resurs. För ni vet väl att det man blir bjuden på inte nnehåller några kalorier va? Inte heller det man äter när ingen ser, för den delen. Dessutom är hon snäll och rolig. Och tysk.
Jag har också en väldig trevlig granne som heter Nina och piskar upp mig på morgonen för att åka till gymmet. Jag har varit rätt motsträvig på sistone (sjuk, trött, bakfull, you name it) men nu har hon lyckats (jag kommer helt enkelt inte på fler undanflykter). Imorgon bitti kl 5.30 går bilen mot gymmet och jag gissar att jag just precis i den stunden tycker mer om Sophie än Nina.
Men Nina kommer också med vin, sällskap, film, lök, mjölk, goda råd, skratt och städhjälp när man behöver det som mest. Ovärderlig, say no more.
Nu är Sentimentala timmen slut och återkommer med fler ovärderliga vänner en annan gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Gör mig glad - skriv en rad! =)