And pray to God

Ja, då har jag gjort Stockholm och är hemma igen. Precis så trött som man bara blir av att hålla utbildning i två dagar. Men jag har inte bara jobbat. Jag har också träffat roliga och trevliga tjejer! Jennie "Jempa", vars bloggjag läst i två år och som känns som en gammal bekant trots att vi sågs för första gången igår, samt hennes vänner som jag även "träffat" på Twitter. Så jäkla skoj.

Som tur är Jempa bra på att dokumentera allt hon gör i bild så jag kunde få en bild att visa för er.


Själv är jag ju som ni vet lite mer en ord-människa. På alla sätt. Jag är också lite av en korkad lantis då jag gav mig ut på cykeltur i Stockholm på hotellcykel och cyklade från Slussen till Vasastan i rusningstrafik. På Sveavägen. Och sen Vasastan-Djurgården kl 21. Utan varken lyse eller hjälm. För er som ej cyklat i Stockholms centrum kan jag berätta att det är bilar precis överallt och alla cyklar sjukt fort. Alla utom jag då. Jag tar nog bussen nästa gång.

Efter en ljuvlig tur till jobbet i morse med Djurgårdsfärjan...



... och en bra kursdag var det dags att åka söderut igen. Planet avgick lite sent men inte särskilt mycket. Efter en halvtimme börjar piloten prata och jag skiter som vanligt i vad han säger. Orka bry sig om höjd eller väder, liksom. Tills mannen bredvid frågar om jag hade hört vad piloten sa - skulle vi verkligen landa i Malmö pga dimma i Ängelholm? Va?!?? What the fuck, Chrille och barnen väntar ju i Ängelholm. Och han ska snart jobba.

För er som inte är härifrån kan jag tala om att skulle detta betyda flera timmars försening. Tid som vi inte har. Jag trodde jag skulle börja lipa.

Men efter ett tag sprakade piloten fram att de har tagit beslut om att göra ett landningsförsök i alla fall. LandningsFÖRSÖK är inte ett ord jag gillar. Ni som läst här ett tag vet att jag inte gillar att flyga alls. Och nu skulle vi alltså FÖRSÖKA landa i dimma. Plötsligt kändes malmövarianten klart bättre.

Nu spänner ni fast bältena ordentligt, sa flygvärdinnan och jag kom att tänka på filmen Det våras för rymden som jag och gänget såg en gång i veckan under högstadiet) och scenen där Lone Star och Barf ska göra nåt farligt i sitt rymdskepp: Turn down the lights. Over to infrared. And pray to God. Fast riktigt så dramatiskt var det ju inte. Vi landade mjukt och fint trots dimman och allt är frid och fröjd.

Förutom att vi höll på att köra sönder Volvon för att vi har hällt på för mycket olja. Så nu måste vi, som knappt kan skilja mellan ratt och växelspak, tappa ur olja ur bilhelvetet och hoppas att ingen skada är skedd. Jag hatar bilar. Och flyg. Och tåg. Ja, det verkar som att jag har en issue med transportmedel i allmänhet.

Ha en skön helg!