Det är väl kul, tycker 79-åringen

Det är väl skoj att vi nu har fått en ny prinsessa. Efter månader av ältande av misslyckade S-ledare och total vinterleda piggar det upp med lite prinsesshysteri. Vi kan inte leva på Ranelids mellodeltagande hur länge som helst liksom.

Twitter exploderade i ömsom hyllningar, ömsom republikanskt gnäll och kreativa namnförslag som Leia och Abba Ikea Roxetta.
På jobbet är majoriteten inte lagda åt det rojalistiska hållet men alla mumsade glatt på den gigantiska prinsesstårtan jag släpade hem.



(Bilden är snodd från kontorsgrannens Facebook, hoppas du inte misstycker. Jag hade för fullt upp med att tugga så jag glömde fota)

Tyska kollegan, som
tillsammans med mig stod för tårtinitativet, fick utstå en del - jag citerar: "Ja, jag fick ta republikanernas och kommunisternas kommentarer om min tiara. Ingen stil."

Om jag bara visste var min bröllopstiara befinner sig så hade jag burit den imorgon, som stöd. Go for it!

På hemvägen tittade jag inom kliniken min goda vän och pendlarpolare arbetar. Hon dränerade mig på blod, körde in pinnar i min näsa så jag nästan bröt ihop av garv, lät mig blåsa i en manick och konstaterade att jag har lungkapacitet som en 79-åring. Tyckte väl jag hade fått lite väl dålig kondis på sistone! Nu är jag ju förkyld och hostig som fan, men ändå.

Det får bli skärpning med astmamedicinen med andra ord. Jag visade stolt upp inhalatorn som låg fint i väskan, men pinsamt nog visste jag inte hur den fungerar vilket avslöjade att jag aldrig använt den.

Hur svårt kan det vara att ta sin medicin, liksom?