Avlivning, tack

För ungefär 5 år sen gick jag runt med en tunn kedja om halsen, på vilken det hängde ett rubinsmycke jag fått av min numera bortgångna svärmor samt min farmor och farfars vigselringar som bars av mina föräldrar tills pappa dog.

2007 föddes Alba, mellankusinen i spanska familjen. Det blev dags för dop (kombinerat med bröllop för den delen, vilken jävla skiva). Jag köpte ett litet sött guldhänge i Kraków som blev vår doppresent. Jag hittade det i stans värsta turistfälla och konstaterade snabbt att jag inte skulle låta mig blåsas på en kedja till det där, då man bara en liten bit från stan kan köpa guld för halva priset.

Tiden var knapp och jag fick ta ett raskt beslut att det arma barnet skulle få min kedja och så skulle jag köpa en ny nästa gång. Ringarna och rubinhänget blev ordentligt undanstoppade och jag tillbringade följande 4 år med att ömsom leta ömsom ligga vaken på nätterna och undra var de har tagit vägen. Köpte såklart ingen kedja.

Sen dök de upp. Bara låg där i en liten korg som jag letat igenom femtioåtta gånger. Och idag fick jag tag i en kedja hos mamma som skulle kunna passa.

MEN VAR I HELVETE ÄR RINGARNA OCH RUBINHÄNGET NU DÅ?

Jag måste nog avlivas.